Du kommer till Ekebyskolan 8.30 en måndagsmorgon. Anslutningsbussarna har just kommit och eleverna strömmar uppför trapporna i B-huset, fördjupade i samtal om... Nej, du tjuvlyssnar inte, men du antar att de pratar om helgens händelser, som de allra flesta människor gör på måndagsmorgnar. Vissa elever viker av mot sina skåp på plan två men du följer den något uttunnade strömmen upp till plan tre. Där står klassrum-men öppna. Vid datorerna sitter redan några elever och kollar helgens mejlskörd. De nyanlända hänger av sig sina ytterkläder och börjar sedan droppa ner i riktning mot skrivsalen.
I skrivsalen anmäler eleverna sig för en lärare och blir avprickade innan de sätter sig, fortfarande glatt pratande. 8.45 stängs dörrarna till skrivsalen och jo-elevernas morgonsamling (för det är den du har kommit till, får du veta) börjar. En elev äntrar scenen där det står ett runt högt bord med en mikrofon på. Han läser en limerick om en välkänd person och publiken skrattar och jublar och ropar ut sina gissningar om vem det kan handla om. Darwin är det rätta svaret, och nu följer en kort berättelse om ett möte som den uppträdande eleven säger sig ha haft med denne naturvetenskaps-man. Publiken skrattar åt det drastiska replikskiftet och applåderar entusiastiskt när det korta framförandet är över. En person som ser ut som en lärare kliver fram med en bok i handen. Eleverna tystnar för att lyssna till ett avsnitt ur Den unge Werthers lidanden.
Så är morgonsamlingen slut. Du hör några av eleverna diskutera Lottes beteende medan de drar sig mot utgången. Är det verkligen okej att uppmuntra en kille fast man är gift med en annan? Utanför skrivsalen bildas olika grupperingar och nu får du lite svårare att veta vart du ska ta vägen. Du bestämmer dig för att hänga med en grupp tvåor upp till B40-korridoren, där de ska ha redaktionsmöte. På vägen dit frågar du om morgonsamlingen, och eleverna förklarar för dig att det händer lite olika grejer varje gång. Ibland är det en elev som presenterar en känd person eller någon historisk hän-delse. Det brukar vara rätt roliga framföranden, ”lite som en ståuppa” förklarar en av eleverna. Ibland får de lyssna på något musikstycke eller så är det någon, en elev eller en lärare, som läser en dikt. Ibland läser lärarna en roman högt. Just nu håller de på med Werther. ”Tanken är nog att vi ska bli lite bildade” förklarar en elev. ”Ja, fast liksom på ett roligt sätt” säger en annan. ”Och så ska vi typ få en bra start på veckan” fyller en tredje i. De förklarar att måndagar är gemensam projektdag för alla journalist-elever. Förutom denna dag har varje årskurs ytterligare en projektdag i veckan. Under dessa dagar arbetar man ämnesövergripande i projekt. De andra tre dagarna har man ”vanliga” lektioner i språk, individuellt val, matte och idrott.
I B40-korridoren visar eleverna dig runt. I klassrummen finns hyllor med pärmar, en för varje projektgrupp. Där sätter de in det de producerar. För varje projekt finns en speciell projektbeskrivning där det står vilka kurser som ingår i projektet och hur många poäng projektarbetet utgör av kursen. Där finns också betygskriterier samt en blankett där varje elev fyller i vad han eller hon har gjort och där lärarna kollar av och för in bedömningar. Just nu jobbar tvåorna med ett projekt som heter ”Utopi eller dystopi”. I sina projektgrupper väljer de att skapa antingen ett utopisk eller ett dysto-piskt samhälle. Detta projekt ska redovisas dels genom en essä, som var och en skri-ver, dels genom någon form av framförande eller redovisning i grupp inför de andra tvåorna. En grupp jobbar med en pjäs, en annan grupp med en utställning. Annars redovisar de ofta sina projekt som tidningar, berättar de. Tvåorna är vana redan från ettan att jobba i fasta redaktionsgrupper och att ge sig iväg från skolan för att intervjua människor och söka information.
Du träffar en lärare som berättar att allt eleverna producerar på något sätt möter en publik. De publicerar sina artiklar i de egna tidningarna och de tränas redan från ettan att uppträda framför sina klasskamrater. När tal- eller skrivsituationen är verklig och inte konstruerad är det lättare att motivera eleverna att fundera kring språkbe-handling, stilnivå och liknande. På det här sättet får de respons från flera olika håll, inte bara från sina lärare.
Du tar en titt på väggarna, som är fulla med elevernas alster. Längs en lång vägg i korridoren hänger reproduktioner av berömda konstverk, omgivna av texter skrivna av elever. Läraren förklarar att det är tänkt som en konsthistorisk översikt. Texterna är dels tolkningar av konstverken, skrivna av treor, dels hakiudikter inspirerade av tavlor-na, skrivna av ettor. Din uppmärksamhet fångas av fotografier på elevskåpen, nog känner du igen en hel del av dessa ansikten? Ja, på varje skåp sitter det en bild av en berömd person. Under dem sitter limerickar som eleverna har skrivit om personerna. Det var en sådan du hörde läsas i skrivsalen på under morgonsamlingen.
Du ger dig av mot biblioteket, där du hört att du kanske kan hitta några treor. På vägen dit blir du infångad av ett gäng ettor som sticker en liten bandspelare under näsan på dig och frågar om de får intervjua dig om hur du ser på otrohet. De förklarar att de håller på med ett projekt om kärlek och samlevnad. De ska ut på stan och göra intervjuer, men först vill de gärna göra en provintervju. Du frågar om det ska bli ett radioprogram, men de svarar att nej, det ska bli ett temanummer i deras tidning. Deras tidning? undrar du, som inte riktigt har förstått det här än. Eleverna förklarar att i ettan jobbar de i redaktionsgrupper om åtta personer. Varje redaktion ger ut en egen tidning. Innehållet bestäms av det projekt som de just då arbetar med. Men redovisar ni bara i form av tidningstexter, undrar du. Nej, det finns andra redovisningsformer också. Men tidningarna är det som håller samman allt. ”Vi läser ju journalistisk inrikt-ning” påpekar en elev.
I biblioteket träffar du två lärare som förklarar ”de tre benen” för dig: Journalistisk skrivande, akademiskt skrivande och kreativt skrivande är de tre ben som utbildningen står på. ”Vi upptäckte att det inte bara var ungdomar som ville bli journalister som sökte till den här utbildningen. De flesta var mer allmänt intresserade av att utveckla sitt skrivande, och därför bestämde vi oss för att profileringen skulle se ut på det här sättet.” Hur fungerar arbetet för lärarna, undrar du. Är det så att man har sina klasser och sina ämnen, eller tjänstgör man i alla klasser? Rent tekniskt sett är det så att varje lärare är tilldelad vissa klasser, men eftersom både lärare och elever är frigjorda från schemat två dagar i veckan kan lärarna utnyttja varandras starka sidor och också lära av varandra. ”Vi har ganska ofta föreläsningar årskursvis i gradängsalen, föreläsningar som anknyter till det tema som eleverna arbetar med, och då föreläser den som kan just det ämnet. Vi försöker gå på varandras föreläsningar så ofta som möjligt, för att vi ska kunna lära oss av varandra. Resten av tiden handleder vi eleverna i deras projekt. Då är vi ofta flera lärare i samma klassrum. Det är bra både för eleverna och för oss.” Men hur får alla elever plats att jobba samtidigt? Det ser ju ganska trångt ut? Jo, lärar-na håller med dig. Men tanken är att måndagar, som är den dag som är gemensam för alla årskurser, ska eleverna i så hög grad som möjligt utnyttja till att ge sig iväg från skolan för att söka material och inspiration till sina projekt. ”Vi vill att de ska jobba med världen utanför skolan. Vi tror att det ökar motivationen och att det förbereder dem bättre för livet än om de skulle vara i skolan hela tiden.”
I biblioteket pågår ett redaktionsmöte i ett av grupprummen. Det är ett gäng treor som brainstormar inför nästa nummer av den tidning som treorna ger ut. Du frågar eleverna om de inte blir trötta på att göra tidningar hela tiden. Men de förklarar att ribban hela tiden höjs. Tidningarna de gjorde i ettan lästes bara av deras klasskamrater. Nu i trean gör de en tidning som säljs både här på skolan och på andra skolor. De turas om att sitta i redaktionen. Också i denna tidning bestäms innehållet till viss del av de projekt de håller på med, men de är också fria att publicera annat material. Te-mat i detta nummer kommer att bli Människan från barn till vuxen, och innehålla en artikel om utvecklingspsykologi, en undersökning om ungdomars tankar kring hur kroppen förändras, en essä om ungdomsspråk, recensioner av böcker och pjäser inom ämnet samt ett antal skönlitterära texter i anslutning till temat. Just nu funderar redak-tionen på om de ska vidga temat till att även omfatta ålderdomen, eftersom det har kommit ett förslag om att ett gäng ska ge sig ut på ålderdomshem och intervjua äldre människor med anledning av skriverier i dagstidningarna om situationen inom äldre-vården.
